Istidsavtryck i Finland

Ett landskap format av is

Finlands landskap bär fortfarande kontinentalglaciärens spår. Den senaste istiden i Finland upphörde omkring 10 000 år sedan, och som mest var isen kilometer tjock. Den smältande isen och vattnet som flödade under den formade marken på många sätt: sand och grus bildade långa åsar, smältvattnets virvlar gnagade runda jättegrytor i berget, och glaciären förde med sig block som blev kvar långt från sin ursprungliga plats som flyttblock och säregna stenar. På sina ställen lämnade begravda isblock vid glaciärens kant djupa dödisgropar i marken när de smälte. Landhöjningen pågår fortfarande i Finland, och den blottar kontinuerligt ny strand från den forna istidens havsbotten.

Fynd och forskning

Den smala Punkaharjuåsen lockade resenärer redan på 1800-talet, och den ryska kejsaren Nikolaj I blev så förtjust i området att han lät skydda det redan 1843 – ett av Finlands tidigaste naturskyddsbeslut. Jättegrytor har också studerats vetenskapligt: 1996 tömde Geologiska forskningscentralen den största jättegrytan i Aholanvaara i Salla, Juomapata, på vatten för forskningsändamål. Jättegrytorna vid Pihlajamäki i Helsingfors är i sin tur enligt uppgift Finlands äldsta, bildade redan före den senaste nedisningen.

Mest intressanta platser

Avtrycken varierar från långa åsar till stenlagda vägar och djupa hål.

• Punkaharju, Savonlinna – en sju kilometer lång ås, ett av Finlands nationallandskap.
• Aholanvaarans jättegrytor, Salla – gruppen omfattar det som anses vara Finlands största jättegryta, Juomapata.
• Askolas jättegrytor, Askola – tjugo jättegrytor på samma klippa, den största över fyra meter bred.
• Kummakivi, Ruokolahti – ett cirka 500 ton tungt flyttblock som vilar på klippan med endast en smal kontaktyta.
• Syvyydenkaivo, Utajärvi – Finlands största naturligt förekommande dödisgrop, över 50 meter djup.
• Jättiläisen tie, Vasa – en 49 meter lång, stenlagd väg i Vähäkyrö, byggd redan i slutet av 500-talet.
• Jääkausipolku, Parikkala – en 17 kilometer lång led med en stor dödisgrop vid namn Huttumalja.

Där avtrycken är mest synliga

Platser finns över hela landet, men de samlas tydligt i vissa zoner. Lappland, och särskilt Salla, utmärker sig: området har flera grupper av jättegrytor, raviner och åsstigar i samma trakt. I södra Finland löper Salpausselkäs randformationer genom trakten kring Lahtis, där ett rikligt nät av markerade stigar korsar dem. Även i huvudstadsregionen, särskilt i Helsingfors, finns det flera jättegrytor mitt i stadsmiljön. Åsar och deras utsiktstorn återkommer dessutom i Kangasala, Tavastehus och Mellersta Finland, där glaciärens rörelseriktning har lämnat långa, smala åsryggar i landskapet.

Innan du går

De flesta platser är fritt tillgängliga året runt, men många leder går genom känslig terräng. Vissa spänger och klippor kan vara hala, särskilt på hösten och vid regn, och man bör röra sig försiktigt på branta åssluttningar och vid dödisgropars kanter. Jättegrytor och flyttblock är ofta fridlysta enligt naturvårdslagen, så de får varken skadas eller bestigas. På de markerade naturstigarna är det skäl att hålla sig till stigen, så att den känsliga vegetationen och bergsytan bevaras. Vissa platser ligger långt från tätorter, så bra skor, en karta och tillräckligt med tid bör förberedas i förväg.