Finlands järnvägar och lokomotiv på kartan

Järnvägar kom till Finland

Finlands första järnväg, linjen mellan Helsingfors och Tavastehus, färdigställdes 1862. Den öppnade nya förbindelser till inlandet och satte igång decennier av utbyggnad av järnvägsnätet, som gradvis sträckte sig från kusten österut och norrut. Stationerna byggdes ofta enligt sin tids arkitektur, och många av dem finns kvar än i dag, antingen i bruk eller som skyddade sevärdheter.

Från ånglok till museiplatser

Under järnvägarnas första årtionden gick trafiken på ånglok. Till exempel byggdes 67 lokomotiv av den tunga godstågsserien Tr1 åren 1940–1957, men denna lokomotivtyp togs ur bruk i början av 1970-talet när dieseldriften tog över. Uttjänta lokomotiv har sedan dess bevarats och restaurerats i museer, lokstall och på städers torg, som minnesmärken.

De mest intressanta platserna

Järnvägsmuseet i Hyvinge, Finlands nationella ansvarsmuseum för järnvägstrafik, har cirka 5 000 kvadratmeter utställningsyta, och där visas tio ånglok, bland dem landets äldsta bevarade lokomotiv från 1868. Museet grundades ursprungligen i Helsingfors 1898 och flyttades till Hyvinge 1973–1974. I Haapamäki i Keuruu har ånglok samlats till en temapark, och i Borgå kör en museijärnväg passagerare längs en gammal järnvägslinje. Den 14 kilometer långa smalspåriga museijärnvägen genom Jokioinen och Humppila trafikeras på ett spår om 750 millimeter, mindre än halva bredden av statens järnvägsnät. I Toijala i Akaa omfattar lokomotivmuseets samling 13 restaurerade lokomotiv och vagnar, och i Salo fungerar ett gammalt lokstall, byggt 1898–1899, numera som stadens konstmuseum. Dessutom påminner enskilda stationsbyggnader och minneslokomotiv i kommuner som Mänttä-Vilppula och Raseborg om ortens järnvägsförflutna.

Där järnvägshistoria är mest synlig

Flest platser finns på gamla bandelar i södra och västra Finland, som i Pirkanmaa och Häme, där stationer, lokomotivmuseer och minnesmärken ligger tätt samlade. Enskilda minneslokomotiv finns dock över hela landet, ända bort till orter som Vaala, Kuhmo och Savukoski, vilket vittnar om hur omfattande järnvägsnätet en gång var. Många gamla banvallar lever vidare i ny form, som cykel- och gångleder:

• I Karijoki löper en 7 kilometer lång, grusbelagd och avgiftsfri motionsled på den gamla banvallen.
• I Keuruu följer leden "Hiekkakiskoilla Haapamäelle" den gamla järnvägslinjen i 31 kilometer.
• I Pirkkala är leden på den gamla banvallen vid Linnakalliontie 1,4 kilometer lång.
• I Saarijärvi löper en omkring en kilometer lång mångbruksled vid bangårdens uträtning.

Innan du ger dig av

Museer och museijärnvägar fungerar ofta säsongvis, så det lönar sig att kontrollera öppettider och kördagar i förväg. Till exempel används parkbanan i Hyvinge sommartid och på evenemangsdagar. Cykel- och gånglederna på de gamla banvallarna är däremot öppna året runt och för det mesta avgiftsfria. Minneslokomotiven som står vid torg och stationer går att beskåda utomhus när som helst, så man kan även besöka dem spontant längs vägen.