Finlands spänger och myrleder

Vad är spänger

Spänger är träplankor eller rundade stockar som är lagda på myrens yta som gångväg. Konstruktionen fördelar den gåendes vikt över ett större område, så att foten inte sjunker ned i den mjuka torven, och samtidigt leder leden bort från den känsliga myrvegetationen. Spänger byggs både på öppna myrar, i kanterna av aapamyrar och högmossar samt som gångväg till fågeltorn och -plattformar, och en del leder är även byggda för personer med nedsatt rörlighet. Lederna underhålls av såväl staten och kommunerna som föreningar, och många av dem går genom skyddsområden och nationalparker.

Spängernas historia på finländska myrar

Myrarna har trafikerats med spänger långt innan dagens friluftsliv. Vid Paukaneva i Seinäjoki byggdes den första spängleden redan i början av 1700-talet i anslutning till Nurmo bönehus, och de ursprungliga spängerna förstördes i en skogsbrand år 1752; dagens led stod klar år 2000 med EU-stöd. Vid Lakkasuo i Orivesi byggdes ett cirka tre kilometer långt spängnät år 1963 för forskningsbruk, och längs det finns sammanlagt 24 myrtypsprovytor. Byggandet fortsätter fortfarande: en tillgänglig spängled stod klar vid Keimolan Isosuo i Vanda år 2022, och vid Linnaistensuo i Lahtis förnyades spängerna 2022–2023.

Mest intressanta platser

Flera nationalparker och mindre leder sticker ut från olika håll i landet:

• Torronsuo nationalpark i Tammela: 17 meter högt naturtorn och spängleder på 1,5–10 kilometer.
• Patvinsuo nationalpark i Lieksa: 80 kilometer stigar, varav 20 kilometer på spänger.
• Paukaneva spängled i Seinäjoki: en ledhistoria som sträcker sig till 1700-talet, samt ett fågeltorn.
• Keimolan Isosuons tillgängliga spängled i Vanda: två meter breda spänger med räcke.
• Martimoaapa vandringsled i Simo: flera ledalternativ mellan 3 och 12,8 kilometer.
• Valkmusa nationalpark i Pyhtää: Munasuo, Finlands största flacka högmosse.
• Kauhaneva–Pohjankangas nationalpark i Kauhajoki: 1 630 hektar stora Kauhaneva och 173 kärlväxtarter.

Var det finns mest spängleder

Platserna koncentreras till några få områden. I Södra Österbotten, kring Seinäjoki och Kauhajoki, finns flera leder och till och med två nationalparker, eftersom det i Paukaneva-området löper flera olika kombinationer av spänger och fågeltorn. I Norra Österbotten, i Uleåborgstrakten, finns det gott om myrleder och -stigar i stadens utkanter, i Lappland är fågeltornen tätt placerade vid aapamyrarna i Sodankylä och Pelkosenniemi, och i Sydvästra Finland löper Kuhankuono-lednätet i Rusko och Nousiainen över vidsträckta högmossar och berg genom flera separata ledavsnitt.

Innan du ger dig av

Spängerna är hala i regn och fukt, så stadiga skor behövs. På myren ska man inte lämna spängerna, eftersom terrängen kan vara mjuk och farligt sank. Årstiden kan väljas efter vad man söker: fåglar, bär eller ruska. Våren är flyttningstid, på sommaren mognar hjortronen, och på hösten färgas myrvegetationen i höstruska. Vintertid ligger en del av spängerna under snö och is, så ledspecifik information bör kontrolleras i förväg. En del leder, som vid Keimolan Isosuo och Hangasneva, är byggda tillgängliga för personer som använder rullstol eller barnvagn.